Den alternativa lucian under Midvinterglöd 2012. I år hålls arrangemanget lördag den 14 december. Fotograf: Martin Burmester
Vitklädd och med ljus i håret stiger hon ur mörkret, fromsint och änglalik. Eller, hur var det nu egentligen med Lucia? Ett kristet helgon, en ond lussekärring eller en självständig kvinna som vägrade underkasta sig mannen?
I yngre luciatåg syns ofta flera lucior, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar. Längre fram i tiden förändras framför allt två saker. Förutom att antalet lucior reduceras till en enda person, så lyser ofta killarna med sin frånvaro i de äldre tågen.
Sandra Lantz, som är religionshistoriker och traditions- och folklivsforskare, anser att urvalsurvalskriterierna kan få en elitistisk effekt, vilket i sin tur kan resultera i att ungdomars intresse för att delta i luciafirandet avtar.
– Det är ofta fokus på att man ska vara duktig på att sjunga, vacker och ljushårig. Man ringar in vissa kriterier som utesluter många. Och när man står där med den så kallade eliten, de som har chansen att bli valda, är det inte ens säkert att de är intresserade av att vara med. Jag tror att man biter sig själv i rumpan genom att göra så.
Hon pekar också på att luciatraditionen, själva symbolhandlingen, kan kännas förlegad.
– Unga i dag har mycket att ta ställning till och är pålästa på ett helt annat sätt än de var tidigare. Den organiserade religionen är kanske inte på väg att försvinna, men den är definitivt på väg att förändras. Och att identifiera sig med ett kristet helgon kan nog vara svårt för många av dagens ungdomar, säger Sandra Lantz.
Men var Lucia ens ett kristet helgon? Var hon över huvud taget god? Det beror helt på hur man ser på det. Ursprunget till luciafirandet är minst sagt mångbottnat och rymmer mer än en kvinnoroll. Egentligen är dagens luciatradition en ganska rörig blandning av olika sägner och traditioner, berättar Sandra Lantz.
– Den Lucia som vi känner till i dag skapades på 1920-talet av dagstidningarna. Då ville man förmedla bilden av helgonet från Syrakusa på Sicilien. Men det fanns innan dess kopplingar till bondesamhällets ogifta lussebrud med skamfilat rykte, som man klädde ut och gjorde narr av.
Det har också talats om den onda lussekärringen, som var ute efter att skada barnen. Natten till den 13 december sågs då som en farlig natt då man skulle hålla sig inomhus.
En annan sägen om Lucia är att hon var Adams första fru, kvinnan som han hade före Eva, som bar namnet Lilith.
– Det sägs att hon, precis som Adam, skapades av jord. Inte av Adams revben, som Eva gjorde. Det har setts som ett uttryck för att Lilith var jämlik Adam, inte en del av honom. Och hon ville inte underkasta sig honom, berättar Sandra Lantz.
Adam och Lilith ska ha hamnat i gräl med varandra, vilket ledde till att Lilith blev en fågel som flög iväg. Slutligen blev Lilith en slags demon som man förvisade till ödemarken. Föreställningen om att Lucia kunde anta en fågels gestalt är något som också länge funnits inom svensk folktro.
I fjol föreläste Sandra Lantz om Lucia i folktron under julmarknaden Midvinterglöd i Jättendal. Där framträdde ett annat luciatåg än det vi är vana att se, en tidig historisk bild av vem Lucia också kan ha varit. Arrangören Petra Shara Stoor, som stod för designen av luciadräkten, hade inspirerats av sägnen att Lucia kunde förvandlas till just en rovfågel.
Sandra Lantz förklarar att man förr i tiden inte hade möjligheten eller tillåtelsen till att tro på vad man ville, på samma sätt som man har nu.
– I dag är vi inte styrda på samma sätt, utan är fria att välja vad vi vill tro, något som kan öppna upp för en bredare publik.
Hur Lucia kommer att porträtteras längre fram kan påverkas av samhällsströmningar och vilka värderingar som kan komma att göra Lucia meningsfull för dagens unga, menar Sandra Lantz.
– Kanske skulle man tjäna på att ha en mer folklig lucia, någon som varken är rakt igenom god eller ond.
Relaterad länk
Ett firande som har förändrats
Stina Gunnarsson
0650-355 22
stina.gunnarsson@hudiknytt.se
